Jag har inte varit i stallet förrän onsdag förgående vecka och jösses vad jag saknar det, saknar min jättebebisar till hästar, saknar att trimma, saknar att känna deras närvaro. Jag saknar till och med Attis evigt skrapande på gången och att han aldrig kan stå stilla. Och sigges otroligt lurviga päls, hans sätt att alltid suga på betforen och stå och göra bubblori flera timmar i Sigge själv får välja. 

 

När jag är borta från hästarna så tänker jag ständigt på dem, jag måste släppa mitt kontrollbehov och sluta grubbla hela tiden och undra hur dem mår, för jag vet att dem är i goda händer och att jag får veta direkt om det skulle vara något. En sak som alltid är densamma när jag kommer hem från en semester, jag har alltid massor av motivation. Jag tycker aldrig att det är tråkigt att rida, hur dåligt ett pass än går. Jag åkte ifrån hästarna med en grym känsla och var supernöjd när jag hoppade av och nu vill jag bara hopps upp igen och hitta den känslan igen. Jag har mina mål uppsatta och tävlingar inplanerade och jag är så sjukt taggad nu för tiden på att trimma, lägga upp träningsplaneringar och allt!! Varje gång jag hoppar av hästryggen längtar jag till nästa pass med nya utmaningar.