Manar
Det är roligt att se hur mycket man ändrar i smak under årens gång! När jag hade haft Enter i ungefär ett år fick jag den briljanta idén att spara ut Enters man. Jag skulle ha den där araben med värsta arabmanen som fladdrade i vinden!
-
Under tiden jag lät den växa var den helt rak, inte sådär jätte snyggt kan jag meddela. Mamma avskydde den, hon bara väntade att få kapa den. Men jag hade bestämt mig, den skulle vara lång!
-
-
-
Var även hur intresserad som helst av flätor, dock uppskattade Enter alltid att bli flätad då han stod och bara myste hela tiden. :)
-
Åh herregud, känslan att se den där manen idag. Fy va fult det va! Det gick inte att beskriva mammas glädje när jag frågade om hon kunde rycka den. Den funkade ju liksom inte, hur tunn som helst.
-
Min åsikt idag är att det endast är snyggt när det är riktiga nordsvensk manar eller araber med "riktiga" arab manar, en sån där som är ojämn och liksom passar in på hästen. Enter hade en sån när han gick på löpet. Och han va SNYGG i den.
Inte direkt hans bästa sida.. men han gör sin grej. Nämligen att dra upp överläppen och tugga på bettet!
He is doing his thing! Överläppen upp och tuggtugg! :)
-
I dagsläget är Enters look en kort trimmad man med en lång pannlugg. Älskar det. Måste be mamma fixa manen snart, fick kommentarer från Ida att den börjar bli lång - och det är den.. :(
Kommentarer
Trackback
