Saknaden av dig är stor Nabelle. Snart 1½ år sen du dog och det svider lika mycket i mitt hjärta när jag tänker på att jag inte var nära när du dog. Du gick nog den bästa döden till mötes, i hagen fri med din syster som du älskade mer över denna värld.

-

1986-2010.. 24 år, du kunde ha fått några år till om du inte hade blivit avställd från ridningen.

-

Nabelle var min mosters avelssto, ett Svenskt Halvblod och världens goaste. Trots allt hon fick gå igenom när hon blev misshandlad av några personer. Slagen med järnrör. Vem fan kan göra något så hemskt mot en häst? Vem fan kan änns komma på tanken att ta ett järnrör och slå ett försvarslöst djur i huvudet med det!? Idioter som förtjänar att behandlas på exakt samma sätt!

-

Trots detta fortsatte Nabelle att vara samma goa häst, lite skygg för främlingar men vem kan begära något annat efter vad hon gick igenom?

-

-

Mina första ridupplevelser va på denna häst. Vid fyra års ålder. Minns hur livrädd jag va. Här skulle vi inte börja på små shetlandsponnier, nej, vi skulle bestiga berg direkt. Första gången jag travade kunde jag knappt andas för jag var så rädd när jag skumpade runt på stoet som var uppemot 1.80 i manken.

-

Jag blev även den sista att rida denna sköning. Det skulle bli ett projekt att sätta igång henne igen efter några föl. Projektet skrotades och Nabelle skulle ha sitt sista föl. Vid 5 månaders ålder skadades fölet och blev tvungen att tas bort. Nabelle ställdes av och fick bara gå och skrutta i hagen.

-

Om man skulle ha hållt igång denna häst skulle hon nog ha fått några år till i livet och hon skulle framför allt varit fräsch in i det sista.

-

Nabelles tre sista föl - Sillmarillo, Nala och Aqino - har alla tre blivit avlivade. Av olika anledningar. Alla tre helt otroliga hästar. Aqino skulle ha stannat på gården, om han skulle levt vidare skulle jag haft ett minne av Nabelle dagligen. Dock har jag lite tröst i att kunna träffa hennes syster Nathelle varje dag! ♥