November. Fan vad jag hatar november. Jag tappar allt. Ridsuget försvinner, allt känns bara mörkt och värdelöst. 

 

För två veckor hade jag årets sämsta ridpass kändes det som. Efter det stod Enter tre dagar för att jag inte kände någon lust att rida, därefter gick han helt kravlöst torsdag-söndag. Ville inte ens tänka tanken på när jag skulle rida på paddocken igen, för det skulle ju endå gå skit då. 

 

Sen imåndags tog jag tag i något. Provade att rida på paddocken, dock hade jag pelhamet på för att han skulle bli mer uppmärksam. Länge sedan jag red ett sådant roligt pass. Jobbade mycket med att länga både traven och galoppen för att få mer power och för att få upp honom från marken i en "uppförsbacke". Enter tyckte verkligen att det var kul, bockade under vissa långsidor och gick sedan på tvären genom hela kortsidan och bara slog med svansen. 

 

I onsdags red jag lektion igen. Gick super där med. Jobbade med mycket igångsättningar/avbrott. Avslutade med att hoppa ett litet hinder.