Har länge suttit och tänkt lite sedan jag läste ett inlägg på en blogg igår. Inlägget handlade om inhoppning. Och då går mina tankar till Enter, kanske är han så osäker i hoppningen för att han aldrig riktigt blivit inhoppad?

Han tränades ju till galoppör när han va liten, sen när han togs av banan vid 5-6 års ålder var ju inte direkt första tanken att han skulle hoppas in.. Sen vet ju inte jag hur mycket han blev hoppad hos hon som hade honom före mig, men jag tror inte hon hoppade regelbundet direkt.

Han kanske helt enkelt inte vet vad han ska göra? Eller, helt lost är han väll inte, när han väl hoppar så hoppar han ju bra.. det är bara att komma dit, få honom över alla höjder så går han oftast säkert på hindrena han hoppat. Allt kanske ligger i att han är tittig..?

För om man hoppar ett rättuppstående några gånger och han liksom bara rullar över det sen om man lägger ner det till ett kryss blir han direkt tillbaka, han blir direkt osäker på vad det är. Hindret har liksom ändrats.. Då måste man kolla lite extra på det..

Allt kanske ligger i att jag är för feg för att gå på honom när han börjar fega, jag vet vad han kommer göra och då ger jag med andra ord upp, jag låter han få som han vill.. Så var jag nästan hela tiden förut.. Nu har jag tuffat till mig lite.. Visst, jag är osäker i hoppningen fortfarande, men det går ju inte direkt bort efter en natt. Sist jag hoppade skulle jag hoppa en oxer för första gången i mitt liv, den låg på 40 cm och jag var livrädd i ansatsen.. Patetiskt egentligen, men Enter har verkligen dödat min hoppglädje.. När jag red på ridskolan älskade jag att hoppa, jag tyckte inte direkt om dressyren då, men sedan min tid med Enter började så har jag skolat om, nu älskar jag dressyren. Visst tycker jag att det är kul att hoppa när allt funkar, men att ta sig dit är det som är jobbigt, det är ju inte direkt tråkigt men jag vågar inte alltid pusha mig själv!

Men sen kommer det till om jag inte kan låta någon annan hoppa honom?
Nej.. alla som känner mig vet att jag är grymt pedantisk med allt som rör min häst, hans box, hans mat, hans skötsel, hans ridning.. Ja, the list is long! For gods sake, his my baby! 

 Det är endast tre personer som har fått hoppa Enter sen jag fick honom och det är mina kusin som jag totally litar på, Linda (www.niniodelou.blogspot.com) som jag tycker är grym på att hoppa och Ida, men that's it. Jag har svårt för att låta att min mor (som har livslång erfarenhet av hästar) rida Enter, men det kontrollbehovet börjar släppa lite..

När allt kommer till kritan, vem är det fel på!? Hästen eller mig.. MIG såklart! När Enter väl hoppar tycker jag att han har en bra teknik för att inte vara skolad i hoppning. Jag är den som drar ner oss.. Visst, vi kommer aldrig kunna tävla, men att hoppa några gånger i månaden och ha kul ska man väll kunna med sin häst!?

Nej, jag måste bli tuffare och modigare, dags att ta tjuren vid hornen!



Kass bild från i höstas när Linda hoppade Enter..