För ett tag sedan läste jag igenom Idas nyaste inlägg och såg då det hon skrev om att det tagit ett år för henne och Sigge att ta sig dit dom är idag. Tycker att det är jävligt bra gjort av dem för om jag reflekterar över mig själv och Enter har det tagit nästan fyra år för oss att komma dit vi är idag. FYRA ÅR, det är lång tid det..

Tänker på all den tid då jag bara red runt utan nån som helst tanke, då vare framskrittning, trav, galopp några varv sen travade jag av och sen va det slut liksom. Tog lång tid för oss att börja utvecklas, Enter har fortfarande svårt för att ta stöd i bettet i traven och jag har fortfarande oerhört många brister.

Men åter till det jag tänkte på, att Ida tyckte ett år va lång tid, det tycker jag är ganska rimligt med tanke på alla muskler som Sigge tappade. Det som ligger både min framgång och Idas tror jag nog är våran tränare, Camilla Sveder. Så jävla grym tränare har jag aldrig varit med om. Att se hästen för vad den är och jobba utifrån det, att skita i hur ryttaren sitter och bara fokusera på hur hästen går för att sedan jobba med ryttaren. Så jävla bäst är hon!  Nu har det varit ett tag sedan jag tränade men vill ta mig tid snart och komma till skott och träna igen! 

EDIT: Tror att jag gjorde mig svår förståd, hehe. Det jag menade var att Camilla ser ju såklart till att ryttaren gör som den ska på ett korrekt sätt, och det jag menade med sitsen är att t.ex. ryttaren sitter och glor ner hela tiden som jag så struntar hon i det för stunden efter som det inte stör något i hur hästen går, men för att senare när hästen gjort övningen rätt så lägger hon fram det där med blicken. :)