Ridturen startade med solsken, halvvägs in regn och mörk himmel i vad som kändes som en evighet, avslutades med promenad för mig en ganska bra bit. 

 

Enter råkade trampa på en sten när vi travade, frambenet bara flög upp och så började han halta kraftigt. Stannade direkt när han började sprattla med benet. Travade fram några steg, halt. Skrittade, halt. Satt av. Sprang med honom på en väg som det inte var några stenar och varken Ida eller Johanna tyckte han var halt då men tyckte även att det kändes fel att rida vidare eller rida hem så bestämde mig att gå hem. 

 

Ida och Johanna fortsatte en annan väg och jag fick sällskap hem av Lina och Rossi. Blev lite smått chockad att Enter var så himla cool att lämna Sigge och Fröken. Tidigare skulle hans värld gått under men nu var han hur lugn som helst, visst han hade sällskap men det har inte hjälpt tidigare. 

 

Han gick rent hela vägen hem så hoppas nu bara inte att det utvecklas till en hovböld eller liknande. Surt att behöva gå på en grusväg på ungefär 1 kilometer som var så perfekt, men vad gör man inte? 

 

 

 

/ Ebba