Tralala va frustrerande det är att vara ryttare ibland.. Idag var Enter hur fin som helst på paddocken, när han väl koncentrerade sig på mig och vad jag ville. Resten av tiden flög han i luften, sneglade på saker och allmänt tittig. Suck, kunde inte änns trava två varv på samma volt utan att han blev uttråkad och därefter tittig..

-

Men när jag väl ansträngde mig att inte få honom uttråkad så var han oerhört härlig, allt va liksom där. Det är då man blir lycklig :) Men eftersom jag oftas kommer ihåg det negativa sakerna från ett ridpass så överskuggas den glädjen av frustration..

-

När jag hade ridit honom så släppte jag honom i lilla hagen och manade på honom. Lät han springa av sig lite av all den energin som gör honom så grymt tittig ;)