På Sigges schema stod ett dressyrpass. Innan kan jag väl säga att jag inte direkt var särskilt motiverad för det, men gjorde iordning och satte upp, mer eller mindre taggad. Började värma upp och kände att Sigge var stel och inte direkt på humör han heller, som jag förfarat innan. Fokus låg på lång, låg och aktiva bakben, för att han skulle komma igång i hela kroppen och samtidigt bli lösgjord. Med tanke på hur stel han var innan så ville jag inte sätta mig och rida ihop honom allt jag kunde för att få till någon bra form, utan vill då bara att han ska bli mjuk och följsam. Efter ett bra tag med mycket om och men lossnade han riktigt bra. I traven trampade han på som bara den och blev riktigt mjuk. Även galoppen blev bättre än jag hade trott. Precis som jag brukar hoppade jag av med ett stort leende på läpparna över vilken fin häst jag har. Trots att jag till en början var orolig över hur ridpasset skulle sluta så gör Sigge det igen - är lika underbar som vanligt och får mig att glömma allt annat, bara känna glädjen till den hästen!