Jag har nu haft Enter i nästan 4 år och 9 månader. Och att ha varit med och sett hans personliga resa från åttaåring till den häst han är idag är otroligt. 

 

När jag fick hem honom var han denna taniga kille med mörka slingor i man och pannlugg. Åtta år. 

 

Ibörjan red vi bara ut korta sträckor med mamma som sällskap. Första gången jag red ut utan mamma vid sidan var med en ponnyvalack. Enter var minst sagt galen. Glömmer inte den ridturen i första taget. Ridningen på paddocken var inte heller något att hurra över, vi skrittade fram, värmde upp i trav, galopperade och sen började vi trava av och avskrittningen kom sedan. 

 

Att vara själv kunde han inte. Varken inne, i hagen eller uteritter. När jag väl började rida ut själv var det endast korta turer som han hade gått många gånger i sällskap. Mamma red ut själv några gånger och när hon kom tillbaka var han luddrig av svett fast hon bara hade skrittat. 

 

 

Tillsammans har vi utvecklas mycket. Jag har lärt mig otroligt mycket och att bara kunna säga att man själv har utbildat galoppombyten på en häst känns rätt så bra!  Han är stadig i dressyren och gör allt man ber om, ibland med lite tjurighet och ibland utan protester. Men det är det som gör hans personlighet. Han har en fin hoppteknik och gör allt för en i hoppningen bara man klarar av honom - han vill - men han behöver alltid en lite knuff ibörjan! 

 

Och att säga att Enter klarade av att ridas själv på tvåtimmarn i fredags trodde jag aldrig att jag skulle göra förra året. Men han klarade det med bravur! Han har mognat så otroligt under bara den här sommaren och blir varm i hjärtat bara jag tänker på hur fantastisk han är!