Åkte ut till stallet direkt efter skolan idag, skönt att komma ut tidgare än jag brukar. Idag stod hoppträning på schemat. Började att värma upp med de enda kraven att Sigge skulle lyssna både fram och tillbaka, på mina hjälper. Han kändes inte speciellt pigg, utan gick bara med öronen framåt, var hamonisk och verkade mest njuta av livet. 

 

Fösta övningen gick ut på att jag skulle rida som på en åttvolt och byta galopp över ett kryss-hinder, som jag kom snett på. Det var mycket svårare än jag hade trott och det kändes inte bra för fem öre. Kändes mest som om jag satt och "flaxade". Nej den övningen kommer jag fortsätta träna på, för det behöver både Sigge och jag.

 

 

Nästa övning skulle jag vända upp på medellinjen, hoppa två hinder med 14 meter mellan varandra, för att sedan forsätta ut åt antingen höger eller vänster på utterligare ett hinder som stod som på diagonalen mot spåret. Denna övniing kändes inte heller bra i början, jag tappade galoppen i första svängen och fick långt till andra hindret. Sigge hade inte ritkigt kommit igång än heller, vilket inte gjorde saken bättre. Sista rundan sa Annelie var bättre än de tidigare, men i mitt huvud kunde jag inte riktigt fokusera på det som var bra utan tryckte istället ner mig med allt jag gjorde mindre bra. Hur som helst så fick Sigge en liten skrittpaus och jag pratade lite med Annelie om mina svagheter. 

 

Därefter höjde Annelie hinderna till ungeför 1 meter och då kom Sigge igång och jag blev mer fokuserad. Efter det gick allt bra, Sigge kändes jättefin!!! Avslutade med några ännu högre språng och Sigge verkade knappt behöva ta i, hur lätt som helst flög han över! L.Y.C.K.A!!! Kunde bara le! Tar med mig den känslan från träningen och några saker att jobba vidare med. När jag sedan skrittade av honom ville jag bara hoppa upp igen och jobba med våra svagheter, fick så mycket inspiration och motivation!