Om ditt hjärta slår, kommer jag vara med dig vännen vart du än går

Idag fick Sigge komma hem från betet där han har varit under två veckors tid. I tisdags när jag kom ut till stallet låg Sigge ner i gräset när jag kom men reste sig sedan och jag fick mötas av ett gigantiskt bakben som han knappt ville sätta ner. Eftersom benet var väldigt uppsvullet och han har haft lymfangit två gånger innan han kom till mig misstänkte jag på en gång det. Pratade med veterinären som trodde att det inte var det med tanke på att han ändå stödde sig lite på det och "bara" stod och lyfte det lite hela tiden. Försökte leda honom lite och han hoppade fram nästan jämfota med bakbenen. Han var väldigt öm i hela benet så det var ett projekt att försöka tvätta rent det. Han hade ingen temp och eftersom han ändå kunde stödja sig på det så beslutade jag att han fick gå kvar på betet för att kunna röra sig istället för att ställa in honom på box, där han normalt alltid blir tjock i benen.
 
Dag för dag har han blivit bättre, jag har varit ute två gånger om dagen för att tvätta hela benet och kolla temp. Släpat dunkar med vatten på moppen, men vad gör man inte? Har verkligen sett framgång under dessa dagar, från att knappt kunna gå till att han galopperade rent i hagen idag. Troligen så upptäckte jag det väldigt tidigt vilket gjorde att det inte löstes ut till något värre.
 
 
Tanken var att rida hem honom idag men i och med detta så fick han åka transport. Planen var att sätta igång honom igen imorgon, men allt beror på hur han är. Eftersom han inte är halt eller öm längre så vet jag att svullnaden går ner bättre, och han mår bättre, om han får röra på sig. Men det får stå oskrivet så länge tills jag vet mer.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0