Efter att ha ridit Rossi så inser jag hur underbar Enter är, så jäklans okomplicerad jämfört med Rossi. 

 

Rossi var redan dryg inne i stallet. Uppjagad eftersom han inte ville lämna hagen. När vi red iväg så ville han bara gå tillbaka till hagen men vi skulle inte gå och det hållet. Då stod han och kastade huvudet upp och ner samt drog sig åt det hållet. Tryckte fram honom till slut och vi kom iväg. Vägen ner mot Brunnby skötte han sig faktiskt men det var när vi hade ridit igenom Brunnby gård och skulle ut på grusvägen mot E18 som han skulle börja dryga igen. Då vägrade han gå ner på den grusvägen. Han backade, kastade upp huvudet i hopp om att knocka mig och små stegrade hela tiden. Det värsta var att han drog tyglarna ur händerna på mig för att snabbt som satan slänga upp huvudet och sen stegra lite. 

 

Allt jag gjorde var att vänta ut honom. Satt bara helt stilla och efter några minuter gav han med sig och gick ner på vägen bara för att sedan göra om det hela efter några steg. Gjorde exakt samma sak igen och han gav med sig. Travade därefter hela grusvägen runt och sen kommer man till en grässlinga som går längs en kohage innan man kommer tillbaka upp på Brunnby vägen. På denna grässlinga hade vi världens otur. När vi hade gått några steg på den så rasslade det till i gräset och en hare sprang i världens fart iväg. Rossi blev skraj för denna och flög iväg framåt. Jag var ju helt oförbered på detta så hamnade i bakvikt när han stack iväg. När jag sedan tog tag i honom så gick han uppåt istället. Herregud, kändes som det var nära att dratta i marken där men som tur var satt jag kvar och vi kunde fortsätta hemåt. 

 

Hela vägen hem var han as dryg, drog tyglarna ur händerna och slängde sen upp huvudet. Nej, avslutade med att longera honom i galopp på paddocken så han fick springa av sig lite iallafall. Handen på hjärtat så skulle jag aldrig klara av att ha en häst som Rossi, skulle bli alldeles för frustrerad varje gång jag red.