Igår när jag kom till stallet och kollade såret som Attis hade fått dagen innan så såg det bra ut, han var varken varm, svullen, öm eller halt. Det var ingen fara alls, såg nog bara värre ut än vad det var eftersom han hade kommit upp i puls och det var väl därför som det blödde så mycket från ett sådant litet sår egentligen. 

 

Så jag gjorde iordning honom för en hoppträning för Annelie. Han har känns lite seg dem senaste dagarna och på den första övningen var och också väldigt väldigt lugn. Första övningen var en som vi har gjort tusen gånger, som är extremt nyttig. Två längre hinder med 17,5 meter mellan, normalt 5 galoppsprång men att kunna rida på 4-6 galoppsprång. Här kommer det så himla tydligt fram om hästen är framme för skänkel för att kunna rida på 4 samtidigt som hästen ska kunna vara så pass samlad och mellan hand och skänkel för att nästa varv kunna rida på 6 språng, det vill säga ett mer än det normala. Även om jag gör denna superofta med Attis, och gjorde den även mycket med Sigge, så tröttnar jag inte på den, tycker bara att den är så bra, basic men man kan göra den betydligt svårare och t.o.m försöka få in 7 galoppsprång. Ofta att jag bara lägger ut två bommar att trimma över. 

 

 

Hur som helst, tillbaka till träning. Blev lite orolig över Attis då han alltid taggar i när man väl börjar hoppa men efter första övning var han fortfarande ganska loj. Han fick vila ett tag och sedan gick vi över till nästa övning som var en serie på fyra hinder i rad med ett galoppsprång mellan. Har aldrig hoppat en sådan serie med Attis förut så var nyfiken på hur han skulle ta det. När jag vände upp mot serien spetsade han öronen, körde upp huvet och drog sedan igenom serien i fullt ös och körde sedan några bocksprång efteråt. Haha, han är så söt alltså, och mina tankar om att det var något fel på honom släppte. Övningen var en del styrka, teknik och att Attis skulle få tänka själv då jag inte kunde göra så mycket väl inne i serien mer än att räta om mig lite och följa med i sprången. Annelie höjde hinderna lite grann samt minskade avståndet mellan dem, vilket gör det svårare. Men i slutet var han riktigt duktig, då höll han inte på att krascha in i alla hinder för att han sprang så fort utan hejdade sig lite och tänkte efter. Duktig häst och stolt ryttare. 

 

Nästa träning ska vi hoppa bana bestämde jag och Annelie, då jag vill hinna hoppa minst en bana innan jag ska tävla sedan. Så då bygger vi en bana som liknar 110-bana på tävling så att vi får träna på det. Redan taggad!!!