Dem två senaste dagarna har Attit fått mortioneras på vägen fram och tillbaka, då det är det enda stället som det har gått att trava och galoppera på. Igår var han överallt och ingenstans, rädd för precis allt och flög i luften varje gång jag vända och gick på sidan hela vägen hem sen. Eftersom det hade börjat skymma och börja bli mörkt blev ju inte saken bättre, utan han stissade bara upp sig ännu mer. Efter att ha ridit i en timme utan att han hade lugnat ner sig det minsta nöjde jag mig när han kunde skritta normalt och avslutade då. 

 

Idag var han betydligt lugnare men tvärnitade x antal gånger för saker som bara han såg, han flög ut på ett fält en gång också och stod där ett tag på bakbenen och spände sig, vägra gå förbi skogen. Vet inte om det var något inne i skogen eller om han bara fånade sig. Hur som helst, till slut fick jag förbi honom och sista vändan hade jag fått igenom honom lite också. Egentigen är det mest irriterande när han får sina spel, men ändå så är det kul, det händer något och inget ridpass är sig likt, jag utvecklas massor för varje dag jag får sitta på hans rygg. 

 

Imorgon åker vi på hoppträning på Skästa igen, whiiihoooo!!! Spännande att se hur Attis är då. Antingen har han fått ur sig en del energi genom alla hans spel han har fått eller så kommer han vara lika taggad som vanligt, återstår att se. Mest troligen är det sista träningen innan hopptävlingen nästa helg. Fy sjutton vad taggad jag är till tävlingen, vill bara att det ska bli nästa lördag nuuuuuu, haha.