I torsdags fick jag äntligen dra på mig ridbyxorna igen, vilken lycka alltså! Sen i torsdags och en vecka framåt ska jag rida Annelies nya häst, en väldigt grön femåring. Så nu har jag tre dagar i rad äntligen fått spendera några minuter i sadeln. Och jösses, säger jag bara, sitter bara med ett stort leende på läpparna från studen när jag precis hoppat upp till jag hoppar av, och även efter det. Shit vad jag älskar det här! För att inte tala om hästen - helt fantastisk! Dock väldigt vinglig och som jag nämnde tidigare är hon väldigt grön. Kanske nog den grönaste hästen jag suttit på. Tränar lite på att ställa höger, kunna gå in på en volt utan att öka tempot och köra upp huvudet, och lite sådana saker. Jag har än så länge bara ridit henne fyra gånger totalt, varav tre av dem gångerna helt själv utan att Annelie är med och kan vägleda vad jag ska göra. Det är lite läskigt faktiskt då jag är superrädd att göra något fel med en sån fin häst. Hon är extremt vinglig så jobbar med att hon ska gå rakt på långsidorna och jag får verkligen träna på att sitta helt stilla och rama in henne. Supernyttig träning och hon är väldigt olik både Attis och Sigge. Jösses vad jag saknar dem förresten!!! Jag träffar dem varje dag men saknar att rida på dem, saknar alla rutiner med mina älsklings-hästar! Så skönt att jag har den här femåringen att rida nu haha, tills jag får börja rida mina igen efter deras vila.